Samtal kan ske i olika former och ibland kan det behövas metoder för att säkerställa att alla deltagare får möjlighet att vara delaktiga. Formerna för samtalen behöver anpassas utifrån ämne, ålder, gruppdynamik och språknivå.
Innehåll
Rundan
Frågekort
Case
Roller i grupper
Håller du med?
Rundan
Rundan är en metod som kan göras både i smågrupper och i större grupp. Den säkerställer att alla får tid och utrymme att lyfta sina tankar och åsikter, samtidigt som samtalet får en tydlig struktur.
Så här gör ni:
Deltagarna sitter i en cirkel eller runt ett bord. En eller ett par frågor ställs och i tur och ordning får varje deltagare ordet och ger då sina svar, tankar och/eller reflektioner. Vid rundor är det viktigt att det finns möjlighet att säga pass om någon inte vill dela med sig. Det är också viktigt att varje person får möjlighet att berätta utan att bli avbruten eller att de andra kommenterar. Den som har ordet kan välja att koppla an till det andra har tagit upp.
Tips! För att förtydliga vem som har ordet kan ett objekt, t.ex. en penna, skickas runt. Den som håller i objektet är den enda personen som pratar och när personen är färdig skickas objektet vidare till nästa person.
Tänk på! Rundan är bra för att se till att alla ska få möjlighet att uttrycka sina tankar, men säkerställer inte att talutrymmet fördelas jämt. Det går även att sätta en tidsgräns för varje person, men var försiktiga med det om det är ett känsligt ämne med djupare frågeställningar. Tänk också på att det naturliga flödet i ett samtal mellan flera personer inte möjliggörs vid en runda.
Frågekort
Frågekort underlättar vid samtal i grupp då det på ett naturligt sätt går att gå från en fråga till en annan när samtalet börjar dö ut. Det blir också ett sätt att undvika att samtalet blir en utfrågning, då alla i gruppen svarar på varje fråga.
Så här gör ni:
Skriv ut frågor på små kort eller papperslappar. Se till att alla grupper har en bunt lappar och lägg dem i en hög med texten neråt. En av gruppdeltagarna börjar med att dra ett kort och svarar på frågan. I tur och ordning svarar sedan de andra i gruppen på samma fråga. Låt samtalet fortsätta om det kommer upp följdfrågor. När det börjar dö ut drar nästa deltagare ett kort och svarar på den frågan och de andra följer efter, och så vidare.
Tips! Ni kan göra egna frågekort genom att skriva ut frågorna som eleverna har tagit fram eller anpassa några av frågeställningarna som står som inspiration i lektionsupplägget.
Tänk på! Det bör alltid finnas en möjlighet att säga pass om någon person inte vill dela med sig eller svara på en fråga.
Case
Om ni ska samtala om ämnen som kan upplevas som känsliga kan det ibland vara en fördel att förflytta samtalet från de personliga erfarenheterna till en fiktiv situation, ett case. Elevgrupperna får då genom mötet ändå ta del av fler perspektiv på ämnet än de skulle få i endast den egna gruppen. Deltagare kan då också själva välja om de vill dra paralleller till egna erfarenheter.
Så här gör ni:
Case-diskussioner kan göras på många sätt. Måla upp en situation med beskrivande text och eventuella bilder. Ge sedan ett antal frågeställningar kopplat till den beskrivna situationen. De kan exempelvis handla om hur deltagarna tycker att någon ska agera, hur situationen skulle kunna lösas eller hur de tolkar någons beteende.
Ett case kan också handla om att deltagarna ska föreställa sig att de tillsammans befinner sig i en specifik situation och sedan tillsammans ska hitta lösningar eller göra olika val. T.ex. att de befinner sig på en öde ö, ska bygga upp ett nytt samhälle, åker till en annan planet, och utifrån situationen tillsammans behöver göra prioriteringar.
Tänk på! Läs igenom case-situationerna flera gånger när ni förbereder dem för att säkerställa att ni inte förstärker normativa föreställningar och att beskrivningarna är tydliga och språket inte för svårt.
Roller i grupper
I vissa grupper kan det vara en fördel att ge deltagarna tydliga ansvarsområden för att öka trygghet och delaktighet. Dessa roller kan varieras utifrån ämne, ålder och aktivitet.
Så här gör ni:
Bestäm vilka roller eller ansvarsområden som behövs för att samtalen i smågrupperna eller vald aktivitet ska fungera så bra som möjligt. Det kan exempelvis vara att fördela ordet, välja frågeställningar, ta anteckningar, skriva ner svåra ord, hålla koll på tiden och så vidare.
Håller du med?
Det här är en värderingsövning som görs i smågrupper där deltagarna får ta ställning till ett antal påståenden.
Så här gör ni:
Varje grupp får ett antal påståenden som de ska ta ställning till. Ett påstående i taget läses upp, antingen av en utsedd samtalsledare eller genom att varje deltagare läser varsitt påstående. Deltagare har antingen varsin omgång färdiga lappar med orden ja/nej/kanske (eller får börja med att skapa sådana lappar själva). På given signal från den som läst upp påståendet, efter en liten betänketid, får alla lägga fram lappen med det svar de valt. Varje person får sedan i tur och ordning förklara hur de tänkte och varför de valde som de gjorde. När alla har delat med sig kan den som läste upp påståendet fråga om någon vill ändra sitt svar och ge den personen möjlighet att förklara varför. Sedan läses nästa påstående upp.
Tips! Det kan underlätta att utse en samtalsledare i varje grupp som läser upp påståenden, säger till när alla ska lägga fram sina svar, samt fördelar ordet.
Det går också att enbart ha påståendekort och låta deltagarna prata kring dem utan att enskilt behöva ta ställning först.
Tänk på! Det är viktigt att sfi-elever förbereds språkligt och gärna får se påståenden i förväg. Detta för att det inte ska bli missförstånd och obalans kopplat till möjlighet att förklara ställningstaganden.
Var noga med att formulera enkla och raka påståenden utan negation. Det blir exempelvis svårt att veta hur en svarar på påståenden som “Alla är inte lika mycket värda”. Vissa kan då svara “Jo, det är de” med ett “ja” och andra “Nej, det är de” som i att “nej, det stämmer inte”.